Sitter ensam och har just läst ut en av de bättre deckare jag läst. Känner inte för att börja på nåt nytt, vill bara njuta en stund av att boken var så bra. Fundera lite över personerna, hur de tänkte, hur det blev som det blev osv. Rosenfeldt och Hjort har verkligen lyckats. De har med två riktigt osympatiska personer som jag ändå känner lite för ibland. En polis som mest gör fel, fast han nog vill väl. Den andra är psykolog och sexmissbrukare som förlorat allt han älskat. Psykologen, Sebastian Bergman är så otroligt egoistisk och bara förstör, men ibland bara måste jag vilja att det ska gå bra för honom. Det lyser igenom lite, lite medmänsklighet någon gång.
"Det fördolda" är en ganska vanlig deckare till att börja med. Tempot ökar gradvis och det är en listig upplösning, och för mig ganska oväntad sådan. Till och med på sista sidan blir jag lite överraskad, och är tvungen att fnissa lite.
Detta är en av höstens absoluta måsten att läsa (om man gillar deckare)! /Malena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar