Jag börjar bli lite trött på att vara sjuk. Orkar inget annat än att ligga i sängen, men när ögonlocken orkar vara öppna kan jag i alla fall läsa lite. Och läst har jag gjort. Jag började med att ta igen lite "äldre" (inte utgivna i år) böcker jag inte hunnit med innan. Camilla Läckbergs "Fyrvaktaren" som var precis så bra som hennes böcker brukar vara. Jag hade lyckats glömma hur spännande "sjöjungfrun" var precis när den slutade. Nu minns jag och sträckläste den på en dag. Nästa bok var Åsa Larssons senaste, "Till dess din vrede upphör". Där leder den döda flickan spaningsledaren på rätt väg, och allt ordnar sig till slut, nästan... Det verkar vara populärt att dra in lite döda som talar i många av de svenska deckarna nu, men det får man ta.
Nästa bok ut var del två i ungdomsserien "tre". En spännande och mycket speciell bokserie. Men för mig är de lite korta och jag hade nog helst haft alla delarna på en gång och kunna plöja igenom för att få veta hur det ska gå.
Dagens bok var "Ödehuset" av....William Paul Young
Detta var en oerhört sorglig berättelse med ett lyckligt slut. En sammanfattning av bibelns budskap, en undervisning i medmänsklig kärlek och om Guds kärlek. Spännande som en deckare, otäckare än en deckare på vissa ställen, men ändå ett stort ljus i allt mörker. Denna bok är en sådan som jag kan tänka mig att läsa en gång till. Jag kanske missade något som jag kunde lära mig . Det finns massor av vishet och lärdom, men mest av allt kärlek. En bok som inte lämnar en oberörd utan fylld av funderingar. /Malena
